Efter Fadimes minnesdag har en minnesplats skapats för hennes skull, ja för hennes sorgliga öde som så många tyckt varit förfärligt. I samband med alla böcker och debatter om mordet på Fadime undrar jag varför attityden är så himla värdelös än idag! I helgen blev en kvinna mördad av sitt ex, en mamma som försökt skydda sina barn från den våldsamma mannen. Mannen har tidigare dömts i domstolen för hans våld mot henne. Mannens egen granne ska häromdagen ha ringt polisen för att varna för mannen – ja något var på gång mot kvinnan. Hotet, hotet finns där oavsett om han får gå fri efter rättegången. Hotet försvinner inte i och med att han redan har dömts en gång, jag blir så arg på rättsfilosofin som menar att man normalt inte återfaller i brott. Säg mig, vad skulle den här mannen annars göra efter att ha blivit anmäld en gång? Skulle han plötsligt bli fredlig mot kvinnan som tagit sina barn och lämnat honom? Hur resonerar objektiva tjänstgörare i ett sådant fall där utryckligt våld redan har funnits och ett nytt hot finns? Hur kan tipset av mannens granne leda till, ja ingenting?! Varför agerar man inte i Sverige förrän i efterhand? Jag menar, varför har vi en minnesplats för Fadime om vi ändå inte brytt oss om att skydda de kvinnor som lever i hot. Det är kvinnan som tvingas fly åt alla håll, inte mannen som hålls instängd på grund av hans handlingar. Kvinnan ska förändra sitt liv på grund av en psykiskt störd idiot som inte kan hantera sig själv. Mannen får lugnt gå omkring som han är van. Han kan förfölja sitt offer medan kvinnan måste lämna sitt jobb och barnen sin skola. Ibland vill jag se dessa personer som fattar sådana beslut bara för att se på de och undra hur det står till med deras logik. Jag skulle vilja fråga lagstiftaren – politikerna – polisen vad i helvete krävs för att kvinnor inte dödas av män utan stolthet.  Jag vill helst fråga varför man har upprättat en minnesplats för Fadime – vad hjälper den kvinnor nu och borde det inte symbolisera intolerans mot våldet och kvinnors rädsla? Jag tänker på barnen som måste leva med att sin egen far tog deras kämpande mamma ifrån dem, en kvinna som förlorade sitt liv för sina barns beskydd. Min bedömning är att mannen, på grund av sin tidigare dom, utgjorde ett uttryckligt hot mot kvinnan och polisen har varit passiv. Vila i frid.

Det är kvinnor som ska skylla sig själva, eller hur?!

You walked lightly into my life
Captivating and lovely to my mind,
At first, I never cared who you were
Now I don’t know who I am without you,
You kissed me
I felt my world change,
You held me
I heard my heart awaken,
You loved me
And my soul was born anew
You walked lightly into my life
Now my heart knows who you are
And with every breath
And every step
I take down lonely roads,
Your hand is my staff
Your voice is my guide
Your strength my shelter
You’re passion my awakening.
You walked lightly into my life,
And all my pain
You took as your own,
And all my fears
You cast into the sea,
All my doubt
Lost in your eyes,
You walked lightly into my life
And no matter if you choose to stay or go,
My life is forever changed,
Just because you loved me
For a moment in time.
And because I choose
To love you
For the rest of mine.

- Tracey Newson -

Gränsdragningsproblemet relaterat till demokrati berör frågeställningen vem som bör få vara med och rösta och inte.[1] Vad bör legitimera en människa att få vara med och påverka beslut? Demokrati är ett begrepp som kan tolkas både som ett ideal och som en beslutsmetod. Demokrati som ett normativt ideal[2] kan förstås som önskan att leva i en tillvaro där ens åsikter får föras fram och känslan av delaktighet främjas. Demokrati som beslutsmetod utgörs av rösträtten vilken erkänns medborgare i exemplet Sverige. När medborgarskap erhålls följer rätten att rösta i olika val vilket både kan påverka samhället i sig och dess medborgare på individnivå.

Kan man rösta om vem ska få rösta? Vem har då rätt att rösta om vem som ska få rätt att rösta? Man sitter fast i en cirkel och måste hitta en rättvis lösning på något annat sätt. Frågan är om lösningarna fortfarande då kan rättfärdigas demokratiskt. Det verkar endast gå att lösa om något tas för givet, nämligen att det är svenska folket som ska vara med och påverka i Sverige. Då har det på ett sätt redan avgjorts vilka som ska få vara med och rösta fastän det inte skett genom någon demokratisk process. Det har ju då bestämts att det är det svenska folket som definierar folket. Arrhenius menar att vägledning måste ses ur demokratin som normativt ideal och inte som beslutsmetod för att avgörande frågan huruvida vilka som ska få vara del av beslutstaganden. Det är normativa ideal som utilitarismen som motiverade demokrati i första taget.[3] Demokrati innebär delvis att medborgarna är med och avgör vilka lagar de ska lyda under. Den politiska auktoriteten står över folket samtidigt som den ska vara identisk med folket. En fundering blir om folket själva styr då man i realiteten bara har valt vilka som ska styra. ”… I samma ögonblick som folket väljer att låta sig representeras har det uppgivit sin frihet, och uppgivit sig självt” uttryckte Rousseau det.[4] Det förutsätts trots allt att en vald regering lyssnar till folkets önskningar. Med hänsyn till det nyss sagda borde den geografiska gränsen för vilka som ska omfattas av rösträtten begränsas till nationell nivå. Det finns däremot anhängare till idén att demokratin inte ska ligga nationell politisk nivå utan bytas ut mot en kosmopolitisk ordning. David Held var en av de första.[5] Även Torbjörn Tännsjö förespråkar för en global demokrati.[6] Det innebär ett erkännande av global demokrati.

Något som talar för en utvidgning av demokratins gränser är miljöproblem. Om Sverige genom ett demokratiskt beslut kommer fram till att man får öka på miljöskadliga utsläpp drabbar konsekvenserna inte bara Sverige. Andra länders medborgare kommer med stor sannolikhet att drabbas av sämre hälsa – resultatet av ökade skadliga industriutsläpp. Dessa medborgare har däremot ingenting att säga till om så länge demokratiska beslut fattas nationellt och inte globalt.[7] Det är oroväckande och legitimerar argument att alla som påverkas av beslut ska få vara med att avgöra de. Det vore den mest rättvisa lösningen men även det praktiskt sett svåraste att utföra. Många kan påverkas av olika beslut världen över men i olika grad. Frågor som i vilken utsträckning enskilda individer påverkas av vissa beslut i något annat land riskerar att resultera i ojämlika bedömningar.  Enligt Arrhenius ger principen, the all affected principle, en någorlunda lösning eftersom den säger att alla som påverkas av ett beslut också tillhör ”folket”. Hur detta sedan löses praktiskt blir som sagt en annan och svår fråga. Principen underlättar heller inte avgörandet var demokratins gränser bör dras. Arrhenius menar att principen lätt kan godtas eftersom att det är vag.[8] Om människor, vilka lyckas argumentera för att de påverkas av ett beslutsfattande som i realiteten blir i ytterst liten grad, får vara med och besluta om någon fråga i ett annat land, skulle kunna missbruka rätten. Arrhenius definierar begreppet ”relevantly affected”. Så länge vi inte vet var gränsen går kan vi inte avgöra om system är tillräckliga i demokratiskt hänseende. Relevantly affected kan uppfyllas redan då personer föredrar det ena före det andra alternativet i en beslutsfråga.[9]

Den ökade globaliseringen kan i sig tala för ett behov för en även globaliserad demokrati. Redan genom inträdandet i Europeiska Unionen (EU) har staten gett ifrån sig en stor del beslutandemakt. EU:s institutioner har fått befogenheten att anta lagstiftning med företräde framför nationell lag. Vad medborgarna i den enskilda staten då tycker förlorar en del möjligheter påverka.

För att avgöra vilka som tillhör folket, måste antaganden uteslutas. Att födas i Sverige och på så sätt automatiskt få svenskt medborgarskap är inget beslut individen gör utan det är en naturlig självklarhet. Det kan användas som ett argument emot det omnämnda antagandet eftersom demokrati kännetecknas av frivillighet. Att övergå till global demokrati då bland annat vissa nationer är diktaturer måste göras genom politisk maktkamp. Det menar bland annat Tännsjö är ett genomförbart sätt. Nergelius är inte negativ till Tännsjös åsikt att man kan basera en världsregering på FN som skulle kunna göras starkare. En världsregering som lösning på globala problem verkar alltmer kunna motiveras med dagens terrorism och liknande.[10] Jag måste instämma med Nergelius och tror att Tännsjös populistiska tanke[11] av en världsregering är utvecklingsbar.

Fadime

Den ryska ubåten som ska ha kolliderat med/träffats av en amerikansk ubåt under år 2000 var en händelse som inte vi ovanför ytan fick veta sanningen om. Ryssland lät besättningsmännen dö, instängda i en vecka på havets botten trots möjligheten att rädda de. Putin ska ha offrat 118 av sina män för statens skull då USA ska ha betalat miljarder till de. Varför man lät besättningen dö inlåsta på ubåten ska ha berott på att de bar på vetskap om vad som hänt. USA ville upprätthålla maktbalansen till ett högt pris och vill därför förhindra en vapenförsäljning mellan Ryssland och Kina. Istället för ett tredje världskrig så skedde alltså allt under utan, längst ner på botten. Vad visste vi?